• JORGE RODRIGUES KIRCHHOFF

Oväntat besök från Afrika – och att hjälpa andra

Visst är det fantastiskt att hjälpa människor?

Visst är det fantastiskt att ha goda vänner?

Men att kunna kombinera detta, när man är strandat i Lissabon och plånboken har försvunnit är något utöver det vanliga….


Equally happy - to help and to get help


Vi hade bjudit hem ett par till lunch i torsdags som var helgdag i Portugal.

Ut på eftermiddagen valde vi att åka på en liten utflykt till kusten, där vi slutade med att äta middag på en enkel restaurang direkt vid klipporna ner mot havet och med underbar utsikt.

Det var nog minst hälften utlänningar på den lilla restaurangen, och Pedro tyckte att portugiserna är alldeles för dåliga på att uppskatta den fantastiska natur som de har.

Vi är inte tillräckligt stolta över vårat land, sa han.


We should be more proud....

Vi gick mot bilen, tänkte köra hem till oss, där Miriam och Pedro hade sin bil och skulle tillbaks till Lissabon, där de bor.

Klockan var runt 8:30 på kvällen, och då fick jag ett meddelande från min son, att ringa Mikael (en sorts familjemedlem skulle man kunna säga), då han just då befann sig i Lissabon och behövde hjälp.

Jag ringde.

Han hade en kort övernattning i Lissabon och hade precis kommit in på hotellet och upptäckt att plånboken var borta.

Han var hungrig och behövde desutom komma till flygplatsen nästa morgon.


Klart att man vill hjälpa, men med två gäster i bilen, som behövde hämta deras bil först, skulle det ta närmare 1,5-2 timmar att komma dit.

Jag berättade om problemet och frågade hur vi skulle kunne hjälpa honom.

Svaret kom direkt; ”Kör”!!


Nice picture....

En timme senare hade vi parkerat bilen i centrala Lissabon, vi hade hittat Mikael, vi hade tagit ut 150 Euro och vi hade beställt kaffe o "Pastel de Nata" (portugals national-kaka) på ett café.

Det var desutom Mikaels födelsedag, så det blev födelsedagssång på både portugisiska, svenska och danska.

Mikael hade varit i Mocambique och skulle hem till Stockholm. Han har jobbat där från och till under många år, så det var absolut inte första gången han hade tagit en natt i Lissabon, men dock första gången han hade blivit av med sin plånbok.

Hans jobb-historia betyder också, att han pratar portugisiska som en infödd (så känns det i alla fall), vilket imponerar och inbjuder till annorlunda samtalsämnen.

Det blev till några roliga timmar innan vi åkte tillbaks norrut.

-och våra lunchgäster var nog hemma hos sig vid 1:30-tiden skulle jag gissa.


Congratulations! (all of us)

Jag läste nyligen en fråga, som lät ungefär såhär:

”Vem är det som är den lyckliga, den som får hjälp, eller den som fick hjälpa”?


Precis efter vi hade bestämd att hjälpa Mikael på direkten, kände jag ”wouw”.

Så otroligt kul att vara där och att kunna hjälpa.

Jag kände mig också tacksam för att Miriam och Pedro ställde upp, och jag är övertygat om att de hade samma känsla som mig, att de verkligen ville hjälpa.

Mikael var såklart glad och tacksam, vilket syntes, och vi hade en intensiv och underbar kväll tillsammans.


Men vem är lyckligast?

I detta fall vill jag påstå att det var dem som hjälpte…

Jag tycker att detta säger mycket om vad som är viktigt här i livet.

Tack Mikael!

-och grattis än en gång



Jörgen, Ponte do Rol, 2. juni 2018

76 views

2019 by Jorgen