• JORGE RODRIGUES KIRCHHOFF

Sista helg med kids’en

Då fick man en sista helg med Fille o Wille – och även Carl min (kanske) kommande svärson.


För sista gången samlade på Bryggvägen

Fredag

William han med att träffa lite av mina jobbarkompisar i Köpenhamn i underbart vårväder.

Det finns ju inte mycket som är bättre en en vacker vårdag i Skandinavien! Det skulle i så fall vara en vacker vårdag i Portugal med Erika!


2 x Kirchhoff - det är jag till vänster...


Sista kvällssolen på "Kyssetrappen"

Lördag

Det blev grillning i mitt fina hus (som förresten blev sålt i fredags J), men framför allt fick vi tittat igenom hus och garage/förråd efter saker som var deras eller som de kunde få. Mycket hamnade också på tippen och hos Lions. Efter ett tag fastnade vi vid 2 grejer;


Foton och LP-skivor!


Det finns någonting VÄLDIGT speciellt med att titta på gamla foton. Man dras rakt tillbaka i tiden, man minns, man reflekterar, och tankarna far iväg.

Jag slogs av hur vackra mina barn var (och är) – undrar hur det blev så?

Jag kommer ihåg Felicias milda och energiska personlighet och Williams busiga och fundersamma – wouw, vilka fina bilder J

Vi kommer fram till att alla fotos inte ska med till Portugal, men att Maria (deras mamma) kan ha de hos sig.


Sedan blev det mina gamla LP-skivor…..

Shit så kul det var J

William letade bra och spännande musik, Felicia letade mest snygga omslag. Och det är ju väldigt kul med vinylskivor – det finns många riktigt snygga!

Vi genomgick de flesta artister genom att spela upp en låt eller två från Spotify, ungdomarna nyfikna och jag mest nostalgisk. De flesta skivor representerade en historia för mig och många skivor hade spelats galet många gånger.

Bands som Thin Lizzy, Queen, Scorpions och Marillion har betytt väldigt mycket för mig och det kändes väldigt bra att mina barn tar hand om dem.

De blev även nyfikna på andra bands som Talking Heads, Blue Öyster Cult, Men without Hats och Mike Oldfield, bara för att nämna några.

Vi packade en stor hög till var av dem.

Resten ger jag till min goda kollega Kaj, som är Färöarnas svar på Julio Iglesias.

Nu är det åter tomt på Bryggvägen, Felicia och Carl åkte till Kristianstad och William tog flyget till Stockholm.

Jag gissar att nästa gång jag ser dem blir på Lissabon flygplats – kanske i september, kanske innan.

Jag känner redan saknad, fast jag känner mig vansinnigt priviligerat att ha så underbara barn.

0 views

2019 by Jorgen